En dikt till mig från Miriam
Åren rusar iväg fortare än man kan förstå
de gamla tiderna kommer man aldrig tillbaka få
minnena från förr spökar ofta i mitt sinne
och du dyker hela tiden upp i mitt glada minne
du lärde känna mig när jag var mycket liten
den tiden då man aldrig kände sig sårad och sliten
Vi skrattade åt saker ingen annan förstod sig på
ofta var humorn verkligen både sjuk och rå
med dig kunde jag alltid vara mig själv år in och år ut
du var en trofast vän som aldrig gjorde slut
jag kunde alltid prata med dig om allt bra och allt skit,
du tröstade mig alltid när jag mådde dåligt eller gått på en nit
ditt leende och våra galna påhitt kryddade alltid livet för en stund
själen kändes fri, hjärtat glatt och kroppen sund
Kommentarer
Postat av: Mirre
Åh sötnos! Blir tårögd när jag läser dikten, jag älskar dig vännen o saknar dig som alltid tokmycket! <3
Trackback
