Cerise

Fick säga farväl till min kära farfar som gick bort i lördags natt.
Var där och satt brevid honom fredagen, pratade med honom lite men han var för borta med allt smärtstillande.
Jag pussade honom hejdå.

Bettan ringde på morgonen runt 06:00 och berättade att han gått bort under natten. Så vi åkte ut dit direkt.
Jag visste inte vad jag hade att vänta mig. Men farfar låg kvar, sköterskorna hade varit där och gjort honom fin.
Det var första gången jag sett någon död. Det var en sån konstig känsla, vi tände ljus brevid honom och sen blev blommor ditlagda.
Man bara väntade på att han skulle röra sig eller andas....men det hände ingenting.

Det konstiga var att det kändes inte som att det var farfar som låg där. Det var hans kropp men själen var inte där. Hans närvaro var borta....någonstanns där han inte har ont!

Jag kände på honom och han var så kall, men han var fortfarande varm på magen och det kändes fint!
Jag pussade honom på pannan och sa hejdå....för bilen hade kommit som skulle hämta honom...


Farfar kommer alltid vara den där glada gubben som aldrig klagade och trivdes och var nöjd med livet!
Tittade på sporten varje dag och spelade på hästar och gud vet vad!
Sista tiden jag spenderade med honom var han väldigt glad och skojjade, han visste hans egna öde och gjorde det bästa utav det!
Är stolt över min pappa som gjorde hans sista år till några av de bästa åren!

Älskar dig Fajfaj!!